Lagar och föreskrifter

 

Arbetsmiljölagen SFS 1977:1160

3:3. 1 st. Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god kännedom de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet.

 

3:4. 1 st. Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

 

3:7. 1 st. Den som låter utföra byggnads- och anläggningsarbete är ansvariga för samordningen av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på gemensamt arbetsställe för verksamheten. Om fast driftställe är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter, har den som råder över arbetsstället motsvarande ansvar. Ansvaret för samordningen kan överlåtas till någon av dem som bedriver arbete på arbetsstället.

 

Arbetsmiljölagens (AML) ändamål är ".../ att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att i övrigt uppnå en god arbetsmiljö". (1 kap, 1 §). Innebörden är att förhindra att någon person ska bli skadad eller sjuk på sitt arbete. Det är arbetsgivarens ansvar att så sker och ".../ skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall". (AML, 3 kap, 2 §). AML reglerar vidare övergripande alla situationer vad det gäller arbetsmiljön oavsett var, när eller hur denna finns. Detta innebär att lagen är, i viss stycken, allmänt formulerad.

 

Ett exempel på detta är de krav på kunskap och utbildning som ställs i AML (3 kap, 3 §). "Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för undgå riskerna i arbetet". Det finns ingen detaljerad beskrivning i skrivningen som säger hur utbildningen ska utformad. Det finns alltså bara ett krav på att det ska finnas utbildning eller information. Detta beror på att det inte är möjligt att utforma en noggrann redogörelse för denna då arbetsmiljön i olika företag och verksamheter är mycket komplex. Därför har regeringen gett Arbetsmiljöverket (AV) bemyndigande (AML, 4 kap) att ge ut föreskrifter, med stöd av lagen, samt utöva tillsyn (AML, 7 kap) över att denna följs.

 

 

 

Arbetsmiljöverkes föreskrifter

Arbetsmiljöverket (AV) ger alltså med stöd av AML ut förskrifter så kallade AFS:er (Arbetsmiljöverkets författningssamling). De bestämmelser och regler som finns i förskrifterna har sin grund i AML. Alltså kan dessa anses som en förklaring och förtydligande av AML och är därmed lagtext. AFS:erna är oftast mer detaljerade i sin skrivning jämfört med AML. De avhandlar ett snävare område. Föreskrifterna innehåller tvingande paragrafer samt till många paragrafer råd. De rådgivande paragraferna har alltid prefixet "Till" framför paragrafsiffran och är inte tvingande. De är till för att ge råd om hur grundparagrafen ska fullgöras.

 

Användning av truckar AFS 2006:5

Föreskriften inriktar sig enbart på truckar och dess användning. I 18 § redogörs för utbildning av truckförare. "En truck får bara användas av den som har dokumenterade teoretiska och praktiska kunskaper för att använda den säkert". Här finns alltså en koppling till AML kap 3, 3 § vad det gäller utbildning. I den rådgivande paragrafen (Till 18) rekommenderar AV att "En lämplig utbildning för truckförare är den som följer en läroplan som fastställts av arbetsmarknadens parter". Används en sådan utbildning så uppfylls således de krav som ställs i den tvingande paragrafen.

 

Användning av lyftanordningar och lyftredskap AFS 2006:6

I denna föreskrift regleras användandet tex kranar och arbetsplattformar (liftar). "En arbetsgivare som låter en arbetstagare eller inhyrd arbetskraft använda lyftanordningar eller lyftredskap skall ha dokumentation över dennes praktiska och teoretiska kunskaper med avseende på säker användning av utrustningen". (29 §). Här finns alltså en koppling till AML kap 3, 3 § vad det gäller utbildning. I den rådgivnade paragrafen (Till 29 §) finns följande skrivet: "För förare av mer komplicerade lyftanordningar, tex tornkranar och mobilkranar, kan kraven anses uppfyllda om föraren avlagt examen efter genomgången kvalitetssäkrad förarkurs med teori och körövningar. Utbildning anordnad av Byggindustrins yrkesnämnd och som leder till fram till yrkesbevisutfärdat av Regional yrkeskommité är exempel på sådan examen." När det gäller andra lyftanordningar finns följande råd i samma paragraf.  "Svensk standard ger råd om innehåll för utbildning av kranförare och förare av mobild arbetsplattformar, samt lastkopplare och signalmän".

 

Arbetsgivarens ansvar vid utbildning

Arbetsgivaren har alltid arbetsmiljöansvaret. Detta gäller även utbildningens innehåll även om denne inte håller i utbildningen, alltså om extern utbildningsanordnare anlitas. Om det sker en revision av Arbetsmiljöverket, eller om det sker en utredning efter olycka, och resultatet blir att utbildningen inte uppfyller kraven är inte ansvaret den externa utbildningsanordnarens utan arbetsgivarens. Arbetsmiljöansvaret kan inte läggas på extern person. Arbetsgivaren måste alltid kontrollera att utbildningen följer de bestämmelser och normer som finns.